Miyamoto skapade Mario utifrån praktiska skäl, det skulle vara lätt för den dåvarande hårdvaran Nes (Nintendo entertainment system eller Nintendo 8-bit) att återskapa karaktären på tvn. Mario fick en mustasch för att programmerarna på Nintendo skulle slippa animera hans mun, och en röd keps för att dölja hans hår. Vidare fick Mario röda hängselbyxor och blå tröja (i första spelet var den grön), allt detta för att det skulle vara lättare att se hans armar emot kroppen. Ja Mario var verkligen ingen direkt snygg karaktär.
Men vad bryr man sig om yta när resten av karaktären och spelet är så väl utförda på djupet? Allt Mario gjorde i spelet, om så han sprang, hoppade eller simmade fungerade felfritt tack vare ett mycket simpelt men komplett kontrollschema. Shigeru har alltid satt spelkontroll och känsla före grafik och ljud, vilket märks väldigt snabbt så fort man spelar ett spel gjort av honom. Men Mario spelen har alltid levt på bra design då allt i Marios värld är uppbyggt kring fantasi och lekfullhet. Fienderna som hindrar Mario från att ta sig fram till den onda Bowsers slott hör fortfarande till några utav spelhistoriens bästa fiender. De små svampliknande Goombas och de sköldpaddsliknande varelserna Koopas är två utav spelvärldens mest välkända karaktärer.
Förutom en perfekt spelkontroll, ett fantasifullt karaktärsgalleri och undersköna världar så är en utav Marios starkaste kvaliteter musiken. Inledningsmusiken till originalet Super Mario bros är känt utav miljontals människor, vare sig de är spelintresserade eller ej. Mario har för övrigt blivit en del utav popkulturen och är i nuläget lika välkänd som Disneys Musse Pigg och hans spel genererar mångmiljon belopp varje år. Mario har förutom plattformsspel medverkat i oändliga mängder sportspel, pusselspel, partyspel, dansspel och racingspel. Han har till och med medverkat i spel med utbildningssyfte, dock är dessa inte vidare bra, då många tillverkats utan Nintendos tillstånd.
Ja det var lite kort om Mario och vad han har gjort sedan födelsen i mitten av 80-talet. Egentligen skapades Mario redan 1980 men jag räknar inte riktigt med den eran då han inte hade namnet "Super Mario". Jag kan komma tillbaka till det här vid ett senare tillfälle. Nu när inledningen och historiken är avklarad kan jag gå över till att prata om det jag egentligen skulle prata om. Spelet jag ska koncentrera mig på heter New super Mario bros Wii, och har väldigt mycket gemensamt med de föregående Mario titlarna. Så jag kände det nödvändigt att ta upp lite om de äldre spelen för att förklara det här spelet bättre.
New super Mario bros Wii eller NSMBW följer traditionen som de äldre spelen redan satt, prinsessan Peach blir i början utav spelet kidnappad utav Bowser och hans onda kumpaner och det är upp till Mario och vänner att rädda henne. Ja okej då, i NSMBW är det egentligen Bowsers elaka ungar ledda utav Bowser JR som för bort prinsessan. Men det är bara en liten detalj, så det är än en gång upp till Mario att rädda dagen. Från första sekund man ser spelet i rörelse förstår man vad det kommer att handla om. Gammaldags plattformsaction i två dimensioner, Mario känns som han alltid gjort, han kan springa, hoppa, ducka och simma. Vad vore ett Mario spel utan någonting nytt och fräscht? Inte vidare mycket, i NSMBW har Nintendo valt att implementera Nintendo Wii kontrollens speciella egenskaper.
Man kan med ett lätt ryck med kontrollen få Mario att snurra runt i luften, får honom att sväva upp i det blå med hjälp utav propeller hatten. Vidare får man vända och vrida kontrollen för att styra vissa plattformar som Mario hoppar på, vilket inte alla gånger är en helt lätt grej att göra. Det här nya kontrollsystemet är inte alla gånger en bra sak enligt mig då jag av misstag har råkat snurra Mario vid fel tillfälle och fallit till min död. Att behöva vrida på kontrollen och styra Mario traditionellt på samma gång är inte heller det bästa valet alla gånger. Som jag skrev i inledningen har Miyamoto alltid prioriterat kontrollen före allt, men i NSMBW känns den lite halvhjärtad. När man styr Mario på det traditionella viset är allt bra, då allt känns som det ska, det är så fort man måste röra kontrollen som saker och ting börjar strula. Sen blir det ju inte bättre att man måste använda det nya kontrollsystemet på vissa banor.
Men för övrigt känns NSMBW bekant, då alla gamla vänner och fiender återvänder för att göra livet surt för vår tjocke hjälte. Han får fortfarande tampas med Goombas och Koopas, men fiendeutbudet är mångdubblat i NSMBW, med fiender tagna ifrån alla delar utav Mario spelen. Här finns Chomp chomps, Lakitu, Bullet bills, Mecha koopas, Boos osv, ja fiender finns det gott om. En sak som gjorde mig väldigt exalterad över det här spelet ifrån början var att Bowsers barn fick en väl förtjänt comeback. Bowsers sju små rackarungar var senast med i ett Mario spel på Super Nintendo tiden, och det är snart femton år sedan. Så det var en välkommen överraskning. Mario måste förutom att kämpa sig igenom en uppsjö med fiender ta sig igenom åtta världar fyllda med fällor, borgar och spökhus.
Än så länge känns allt bekant, eller hur? Mario glädjen är tillbaka i full form och det är en fröjd att springa igenom den första banan utan att bli träffade utav någonting. Det känns som att vara barn på nytt, men den känslan håller inte i sig länge. För den här gången är det inte så lätt att ta sig från punkt A till punkt B. Utan att överdriva är det här det absolut svåraste Mario spelet någonsin, det är inte bara lite svårt heller, utan mycket svårt! Till och med för en gammal plattformräv som jag är detta en utmaning utöver det vanliga. Det beror inte enbart på grund utav det nya kontrollschemat utan mycket på grund av ondskefulla och väl genomtänkta banor. Allt är väl planerat ifrån minsta Goomba till det största röret, ingenting är lämnat åt slumpen här inte!
Det här är för visso ingenting dåligt, snarare tvärtom då jag många gånger har beklagat mig över hur lätta Mario spelen är. Jag tror jag fick min önskan i uppfyllelse med det här spelet, jag har än så länge bara kommit till den sjätte världen men jag har redan varit tvungen att göra mig av med tolv continues. En annan nyhet med det här spelet är funktionen "super guide" som blir synlig efter att man dött åtta gånger på en och samma bana. Den fungerar som följande; att en datorstyrd Luigi spelar banan åt en, och visar hur man bäst tar sig igenom den med livet i behåll. Det är här det motsägelsefulla med NSMBW börjar, då spelet är det svåraste Mario spelet hittills men den innehåller också en funktion som tillåter en datorstyrd karaktär göra jobbet åt en. En annan sak som talar emot svårighetsgraden är att alla dörrar är markerade för att visa hur man ska trycka, samma sak gäller när man ska påbörja någon av NSMBW's minispel då man måste se instruktionerna före man får spela.
Jag menar, om spelet nu är så svårt som det är, lär ju alla som kan klara sig igenom det förstå hur man trycker i ett minispel utan att behöva läsa instruktionerna varje gång. Det känns en aning konstigt att Nintendo har blandat så här hejdlöst mellan nybörjarspel och spel för erfarna. Jag vet inte riktigt vem det här spelet är lämpat för egentligen, för på ett sätt känns det för svårt för de allra minsta, samtidigt känns det nästan för gulligt för de äldre. Men Mario har ju alltid handlat om balans, då det passar för människor i alla åldrar.
NSMBW är inget undantag då det kommer till balans, det är programmerat för den stora massan, med Super guide funktionen som hjälp för de mindre erfarna spelarna. Dock känns det lite förvirrande i vissa lägen. Det är ett spel för hela familjen, om man har bra tålamod vill säga utan att bli irriterad över diverse dödsfall. En annan nyhet för serien är att NSMBW tillåter upp till fyra människor att spela samtidigt på skärmen. Multiplayer är visserligen ingenting nytt för serie då det äldsta spelet hade två spelarmöjligheter. Men att man kan spela samtidigt är nytt för serien, man kan välja att spela med varandra eller emot varandra, tyvärr kan jag inte berätta hur jag känner för det här spelsättet då jag enbart har en Wiimote. Men jag kanske får möjlighet att berätta om det vid ett annat tillfälle.
Så vad tycker jag egentligen om NSMBW? Jag tycker det är roligt! Det är liksom Mario i 2D igen, allt känns bekant med vissa undantag. Svårighetsgraden är rejält uppskruvad vilket enligt mig är en bra sak, kan dock avskräcka en del människor kan jag tänka mig. Spelet påminner på vissa ställen lite väl mycket om Super Mario bros 3, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är det mest omtyckta Mario spelet. Men jag tycker att Nintendo kunde ha gått ifrån fotmulan lite mer, med mer nya funktioner och fler power ups. De nya power ups:en är ganska roliga, om än lite väl lika varandra, då isblomman och pingvindräkten praktiskt taget är samma sak förutom att man simmar snabbare med pingvindräkten. Propeller hatten är en kul nyhet som gör Mario till en helikopter som skjuts upp i luften och svävar sakta över himlen. Mycket användbar i vissa kniviga situationer!
Men tre nya power ups känns lite futtigt, lika väl Nintendos val att inte använda sig av online spel i multiplayer delen. På vissa nivåer känns NSMBW rätt billigt, det känns som Nintendo bara slängt ihop lite godbitar ifrån gamla delar i serien och hoppats på det bästa. En annan sak som känns aningen billigt är valet av valbara karaktärer; Mario, Luigi och två toads (?) varför inte slänga in Yoshi eller varför kunde inte Peach eller Daisy varit spelbara? Ja Nintendo har gjort en del konstiga val, men allt som allt är det ett riktigt roligt spel, fyllt med några utav Mario seriens absolut bäst designade banor.
Mitt betyg blir 4 av 5, och det beror på att det är lätt att ta till sig men svårt att bemästra och klara. Det negativa som drar ned betyget är att Nintendo talar emot sig själva med hjälpfunktioner och annat som inte stämmer överens med svårighetsgraden. En annan sak som gör att spelet inte når riktigt hela vägen fram är att Nintendo varit lata i vissa lägen med multiplayer delen och användandet av sina karaktärer. Det känns en aning billigt att återanvända samma karaktär två gånger fast med olika färger. Men jag rekommenderar ändå det här spelet till alla som gillar Mario spel och plattformsspel överlag. Samt till alla er som gillar en utmaning!
