Spelen jag mest ser fram emot - 2010.

1. Mass effect 2 (Xbox360, PC)
Det första Mass effect spelet lämnade mig med mersmak, och inte så lite heller. Jag har många gånger suttit och drömt om Kaptens Shepards fortsatta äventyr i galaxen långt borta (nej inte Starwars). Det första spelet lämnade en hel del trådar olösta, och det är först nu som jag kommer få fortsätta att nysta upp dem och förhoppningsvis få svar på en hel del frågor. Det första spelet var ett stort äventyr utan dess like, del två verkar om än vara ännu större då Bioware utannonserade i förra månaden att del två i Mass effect sagan kommer att ligga på två DVD skivor. Vem vet vad Bioware har lyckats knåpa ihop den här gången men vad det än är så kan det inte vara mer än bra. För om det finns någonting som Bioware är bra på så är det att skapa intressanta och trovärdiga världar med lika trovärdiga invånare som lever i dem. Det jag ser fram emot mest med del två förutom den fortsatta handlingen som tar vid direkt efter det första spelets slut, är att få åka runt i galaxen och utforska nya planeter. Utforskning var en stor del av Mass effect och det var en stor del i det spelets charm, men inse fakta, det fanns en hel del negativa sidor med det. Som att nästan alla planeterna såg likadana ut, med små variationer, om man hade sett en planet hade man sett dem alla, med de ödsliga vidderna och de spetsiga bergstopparna.
Lyckligtvis har Bioware lyssnat till fansen som mer eller mindre krävt variation till del två. De har än så länge inte visat upp någonting när det kommer till de olika planeterna som man kan utforska, men Bioware har avslöjat att det ska finnas planeter täckta med skogar, öknar, glaciärer och till och med sjöar. Jag tror det är avsiktligt att de på Bioware inte har visat någonting, så att vi som spelare har någonting att se fram emot. Fler utvecklare borde göra på det viset då många nu för tiden visar precis allt innan spelet ens är släppt. Att jag ser fram emot Mass effect 2 är att säga halva sanningen, jag ser inte bara fram emot det, jag längtar som bara den och har gjort ända sen jag klarade det första spelet i påskas. Jag har drömt oändligt många drömmar om det här spelet, jag har sett alla trailers som finns, trots det ser jag fram emot det mer än någonting annat som kommer att släppas i spelväg under 2010. Det fina är dock att det inte dröjer mycket längre tills jag till slut får spela det då det släpps i Sverige den 29:e Januari, alltså mindre än en månad kvar!

2. Batman Arkham asylum 2 (Xbox360, PS3, PC)
Ja det var inte speciellt oväntat att fjolårets bästa spel skulle få en uppföljare då det första spelet hintade om det. Det som var lite oväntat var att det utannonserades väldigt snabbt, bara fyra månader efter att det första spelet lanserades världen runt. Men jag personligen klagar inte, snarare tvärtom, om bara Rocksteady håller samma kvalitet på del två som med det första så är jag nöjd. Än så länge har jag bara sett en trailer för spelet, den som visades på Video game awards i December förra året. Trailern visar att Arkham har flyttats till Gothams slumområde, där en galen Joker än en gång tycks ha tagit över verksamheten. Trailern säger inte så mycket mer än så, men den antyder till olika karaktärer som Batman kanske få slåss emot så som; Two face, Penguin, Catwoman och Black mask. Men det är bara spekulationer än så länge, men vem vet, det kanske visar sig vara sanning i det jag skriver.
En sak som jag skulle vilja se i del två är The riddler, visst han fanns med i del ett men bara i form av radiomeddelanden och diverse gåtor runt om Arkham. I del två skulle jag vilja att man få slåss emot honom och hans kumpaner, det hade varit intressant att se honom i rörelse, hur han ser ut och hur designerna på Rocksteady utformat honom. The riddler är ändå min favorit skurk i Batman, så det vore inte mer än rätt, enligt mig alltså! Sen är det inte ens säkert att Batman AA 2 släpps under 2010, det ryktas om det men man kan aldrig vara nog säker nu för tiden då spel skjuts upp på grund av för hård konkurrens från andra företag etc. Men om det släpps i år kommer jag att bli allt annat än besviken, jag kommer nog att hoppa jämfota av glädje skulle jag tro!

3. Legend of Zelda (Nintendo Wii)
Här har vi ett stort kanske! Anledningen till det är två saker, nummer ett; det är inte ens säkert om det här kommer att släppas under 2010 om än premiärvisas. Nummer två; det är inte ens säkert att det här kommer att bli vidare bra då man inte kan lita till Nintendo längre då deras synsätt på spel har förändrats drastiskt sedan Nintendo Wii lanserades för tre år sedan. Men förhoppningsvis kommer Shigeru Miyamoto att vända på hela trenden och leverera oss ett spel utan dess like. För om det är något Nintendo skulle behöva just nu så är det ett riktigt bra spel som mosar allt annat i jämförelse. Det har snackats en hel del om motion controls och hur man kommer att styra Links handrörelser med hjälp utav Nintendos nyaste mackapär Wii motion plus. Jag har mina förväntningar men jag håller dem ganska svala då risken för besvikelse är alldeles för stor just nu. I det här läget befinner jag mig i ett stadium då jag verkligen vill bli överbevisad av Nintendo, jag vill inget annat än att erkänna att jag hade fel.
Så vad finns att säga om det nya Zelda spelet förutom detta? Absolut ingenting då Nintendo inte visat någonting från spelet, det enda de har visat var under förra E3 mässan en poster på en lite äldre Link utan sitt karaktäristiska Mästarsvärd. I förgrunden står en mystisk blå varelse som än så länge är namnlös, men jag har mina aningar om vem det kan vara..... Iden med en äldre Link tilltalar mig, även om jag hade velat se honom ännu äldre, så är det här ett steg i rätt riktning. Nintendo sade efter förra årets E3 att de kommer att premiärvisa det under 2010 års mässa, vilket jag hoppas stämmer då inte bara jag skulle bli väldigt besviken på Nintendo om de inte gör det, då en hel spelvärld har väntat och längtat i flera år nu.

4. Super Mario galaxy 2 (Nintendo Wii)
Det kommer att bli uppföljarnas år 2010, då både Mass effect, Batman och Mario får nya uppföljare. 2007 års bästa spel enligt en enig kritikerkår får i år en uppföljare i och med Galaxy 2 och ingen kunde vara mera glad över det än jag. Jag älskade det första spelet, dock inte lika mycket som dess föregångare Mario 64 (nej jag räknar inte med Mario sunshine då det sög i jämförelse!). Det första spelet revolutionerade industrin på så många vis, med sin gravitation och upp och ner vända spelkontroll för att nämna två av dem. Det första spelet handlade om att ha roligt i rymden, nja kanske inte riktigt men det kändes så i alla fall då det var fantastiskt roligt att bara flumma omkring emellan de olika planeterna. Spelglädje var ett nyckelord för Mario galaxy och det ser ut som om den traditionen kommer att fortsätta i och med Galaxy 2. En välkommen comeback görs utav vår favorit dinosaurie Yoshi som med sin långa tunga kan käka upp precis vad som helst som rör sig.
Rent utseendemässigt ser Galaxy 2 ut som sin föregångare, men vad gör det då det första spelet var riktigt snyggt, till och med om man jämförde med spel till Xbox360 eller PS3. Yta är verkligen inte allt, någonting som Nintendo har bevisat gång på gång förut, så länge spelglädjen infinner sig ifrån första sekund och kontrollen fungerar i symbios med ens händer så kan spelet vara hur fult som helst. Jag ser mest fram emot att se vad de har hittat på för roligt på Nintendo, hur de nya planeterna kommer se ut vad för nya finesser och powerups Mario kommer att få ta del av. Jag hoppas också att Nintendo har lyckats skapa lite större planeter den här gången då merparten av Mario galaxys planeter var rätt små. Det här spelet kan man säga att jag har väldigt höga förväntningar på, tack vare att det första spelet hör till ett utav de absolut roligaste spelen jag någonsin spelat!

5. Metroid other M (Nintendo Wii)
Wow ytterligare ett Wii spel, vad har hänt? Det släpptes två spel till Wii förra året som var någonting att ha, jag skaffade ett av dem. Men nu visar det sig finnas åtminstone tre titlar som jag faktiskt ser fram emot, helt makalöst! Jag älskar Metroid, det har jag alltid gjort, enda sedan Samus gjorde sin debut på Nes. Jag har alltid fascinerats utav planeten Zebes och alla dess varelser, det har alltid känts lika lockande att återvända, bara för att hitta den där sista saken som man aldrig tidigare hittat. Så jag blev minst sagt glad när Nintendo överraskade mig förra E3 mässan med en trailer för ett nytt Metroid spel. Det som gjorde mig mindre glad var att det inte längre utvecklas av Retro studios som gjorde de tre Metroid prime spelen till Gamecube och Wii. Det som snarare chockade mig en aning var att helt plötsligt skulle Metroid utvecklas utav Techmos Team ninja som ligger bakom spel som Ninja gaiden och Dead or alive.
Vad ända in i H-vete tänker Nintendo på nu för tiden?? Team ninja! Allvarligt talat? Ja tydligen är så fallet, inte för att det är en dålig utvecklarstudio eller så men de känns liksom inte riktigt som någonting Nintendo skulle välja att samarbeta med för ett så här pass viktigt projekt. För Team ninja har gjort sig mest kända för att skapat några av spelvärldens mest sexistiska spel där kvinnorna porträtteras som inget annat än sexleksaker med stora bröst och silkeslen hy. Så jag blev minst sagt lite bekymrad när jag såg deras logga i början av trailern, trailern i sig var rätt bra, det verkar som att Team ninja har valt att göra Metroid serien till en klon utav sina egna Ninja gaiden spel. Vilket nödvändigtvis inte betyder någonting dåligt, då de spelen är väldigt bra. Men jag vet inte om Metroid passar riktigt för den genren, visst Metroid är actionbetonat men inte på det här sättet, då själva kärnan av alla spelen i serien består utav utforskning och upptäckter. Men vi får väl se hur det hela blir till slut, jag har fortfarande en del förhoppningar om det här projektet, bara inte Team ninja klantar till det på något vis, som att Samus helt plötsligt får en urringad rymddräkt som visar halva bysten!

Årets spel 2009 - min personliga topp fem lista.

1. Batman Arkham asylum (Xbox360, PS3, PC)
Fjolårets absolut bästa spel alla kategorier enligt mig, den helt okända spelstudion Rocksteady entertainment chockade en hel spelvärld genom att skapa det första riktigt bra Batman spelet. Batman Arkham asylum (AA) är inte bara bra, det är ett mästerverk utan dess like, många har försökt att mantla den mörka riddarens cape men alla har hittills misslyckats med att göra den rättvisa. Tills nu med andra ord, Batman AA är bevis för att det faktiskt går att göra spel baserade på serietidningsfigurer bara man har kompetent, duktig och framförallt intresserad personal i sitt team. Spelet är en mix utav olika genrer så som action, stealth, pussel och problemlösningar. Det är mångfalden som gjorde det här spelet rättvisa, det och handlingen som är skriven utav Batman veteraner som även gjorde den animerade tv-serien.
Jag tänker inte berätta hela handlingen för det vore att förstöra halva nöjet, men jag kan berätta så här mycket; Jokern blir tillfångatagen av vår maskerade hjälte, han blir tagen till fängelset Arkham, där han flyr undan vakterna och med lite inside-hjälp tar han över fängelset och alla dess delar. Batman blir givetvis tvungen att lösa hela situationen då Jokern tar polischef Gordon till gisslan och hotar hela Gotham med sin onda plan. Man blir mycket snabbt varse om spelets tempo då man redan ifrån första sekunden man får kontrollera Batman får möta en hel drös med busar som bara ber om att bli spöade. Men spelet är inte bara action då en stor del utav det är spenderat i smygande läge, och det är här spelet blir riktigt intressant. Då man kan ta hand om allt buset på tystast möjligast vis, utan att bli upptäckt. Det går inte att beskriva i ord hur himla häftigt det känns att dra upp en inte ont anande vakt i en Gargoyle eller något takräcke.
Batman AA hör för övrigt till ett utav de få spel som jag faktiskt har spelet om flera gånger sedan jag först fick det. Jag har klarat det på både normal och svår svårighetsgrad plus att jag har hittat alla hemligheter och annat skoj. Det här spelet sög verkligen in mig i en annan värld, en värld full med brottslingar och en mer hårdbarkad Batman än någonsin tidigare. Ja jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om det här spelet, det finns helt enkelt för mycket bra att säga om det. Men om jag skulle göra det, skulle ingen orka läsa det här, så jag tänker bara säga; om man skulle bara ha fått köpa ett spel under förra året så hade det blivit det här, helt utan tvekan! Till alla som inte har testat det här spelet säger jag att det borde ni, för det finns inget roligare eller bättre spel än Batman Arkham asylum. 2009 års absolut bästa spel!

2. Chronicles of Riddick assault on dark athena (Xbox360, PS3, PC)
2004 års bästa spel Chronicles of Riddick escape from Butcher bay har fått sig en rejäl makeover med HD grafik och nytt ljud. Men det är inte bara en remake av originalet, nej svenska Starbreeze har även skapat ett helt nytt äventyr med vår favorit antihjälte Riddick i huvudrollen. Riddick är en ond djävel som vet hur man överlever ute i världsrymden, då han fått handskas med allt möjligt ifrån vidriga utomjordiska monster till svettiga fångar på Butcher bay. Riddick har för övrigt en talang som inte få människor har, han kan se i mörker på grund utav sina ögon. Hans ögon opererades inne i fängelset Butcher bay utav en galen häxdoktor. Det här är en mycket effektiv talang då Riddick trivs mest i de mörkaste delarna av galaxen.
Escape from Butcher bay är ett FPS eller first person shooter blandat med stealth då merparten utav spelet spenderas smygandes på vakter eller monster.
Det riktigt fina med original spelet var att det blandade så många olika genrers då det även fanns element av rollspel och pussel mitt i allt actionet. Assault on dark athena följer trenden som original spelet satte med massvis med action, stealth, pussel och rollspel mixat i en härlig blandning. Det nya spelet fokuserar sig dock mer på action än vad föregångaren gjorde, men enligt mig gjorde det ingenting så action scenerna är mycket smakfulla och framförallt roliga.
Det absolut bästa med de här spelen är inte allt action, inte den otroligt snygga designen eller grafiken utan dialogen och handlingen. Riddick spelas utav Vin Diesel som gör sin roll mycket bra då det märks att han gillar sin karaktär skarpt. Vidare görs gästspel utav rapparen Xzibit, skådespelaren Lance Henriksen och Cole Hauser som den girige prisjägaren Johns. Ja handlingen i spelen är på topp hela tiden, det känns verkligen som om man spelar en utav Riddick filmerna fast ännu bättre, då handlingen aldrig dalar, inte ens för en sekund. Chronicles of Riddick förtjänar att bli min nummer två för 2009 endast slaget utav Batman Arkham asylum.

3. Mass effect (Xbox360, PC)
Nu vet jag att det förmodligen finns många som skulle säga; men det här spelet är ju inte nytt för 2009! Nej det är det verkligen inte, Mass effect släpptes redan 2007 till Xbox360, men det är inte förrän 2009 som jag har kunnat spela detta otroligt välgjorda rollspelet och det är min topplista, så go figure! Att berätta handligen i Mass effect skulle ta mig för evigt då det är ett långt äventyr, det tog mig runt 35 timmar att klara av det och då hade jag ändå inte gjort allting som fanns att göra. Spelet är en blandning utav Starwars och Startrek, någonting som verkligen tilltalade mig då jag älskar Startrek och gillar Starwars. Bioware skapade dock en alldeles egen galax med massor av olika konstiga utomjordingar. Men referenser till Starwars och Startrek finns överallt, men det är inte en dålig sak snarare tvärtom. Spelet är en blandning mellan action och rollspel, till skillnad ifrån traditionella rollspel så behöver man inte i Mass effect hålla på att hantera menyer i strid om man inte vill.
Jag spenderade två veckor framför tvn när jag fick spelet, jag var som fast, ingenting kunde slita mig ifrån skärmen, ja förutom min dotter då vill säga. Men jag hade turen att Paula och Saria skulle bort i en vecka när jag satt som mest besatt utav spelet. Så jag spelade ostört i en vecka, efter den var spelet avklarat och jag hade fått en upplevelse för livet. Det fanns bara ett problem och det var att det tog slut! Inte nog med det så tog slut, det tog slut mitt i allt det roliga, och det var väldigt uppenbart att det betydde att det skulle komma en uppföljare. Vilket så klart var fallet, och jag skulle behöva vänta ett helt år på att få fortsätta min kamp emot the Geths. Men nu är snart året över och den 29 Januari släpps Mass effect 2, som jag givetvis har förbokat sen ett halvår tillbaka. Enda skälet för att det här spelet inte hamnade högst upp på listan eller åtminstone nummer två var för att det är ett äldre spel.

4. Tekken 6 (Xbox360, PS3)
Under 2009 fick beat em up genren (slagsmålspel) en uppsving tack vare Street fighter 4 men det var inte förrän i Oktober som genren nådde sin absoluta höjdpunkt i och med Tekken 6. Vad kan man säga om Tekken egentligen? Handlingen i spelen är ganska simpel då den fokuserar sig kring ett gäng med slagskämpar och deras liv och öden. Det är ganska oviktigt med handling i ett fighting spel, det viktiga är att kontrollen fungerar felfritt och att det är kul att spela. Tack och lov har Tekken 6 både och, plus online spel som innebär en massa roligt spelande emot andra mänskliga spelare. Jag har spenderat massor med timmar framför online läget som tillåter mig att spela emot mina gamla vänner som bor på andra sidan landet. Bara för den sakens skull förtjänar det här spelet att hamna på min lista.

5. New super Mario bros Wii (Nintendo Wii)
Det här blir en kort redogörelse då jag har en väldigt lång och utförlig recension av spelet här på bloggen. Men New Super Mario bros Wii förtjänar ändå en plats på min lista då det är det första spelet till Nintendo Wii som fått mig att starta maskinen på snart ett år. Det och plus att det är gammal hederlig Mario action fyllt med glädje och frustration. Det är också det enda spelet som jag och Paula spelar tillsammans just för tillfället, det och Lips så klart.

Spelåret som varit - 2009. Ur mitt perspektiv.

Ja då var 2009 över då och vilket år det varit, med många stortitlar till alla de olika formaten. Playstation 3 har dominerat spelmarknaden med stortitlar som Uncharted 2, Killzone 2, Demon's soul, Infamous, Fat princess och Flower. Det har varit ett bra år för Sony överlag då de också lanserade den nedbantade versionen av Playstation 3 i form utav PS3 slim. PS3 slim var en oerhört behövlig liten produkt som hjälpte Sony att slutligen övervinna försäljningen utav Xbox360, för en eller två månader i alla fall, innan allt blev som vanligt igen. PS3 slim är mindre, lättare och mindre energikrävande än sin storebror "Mr fat PS3" den är också mer tilltalande rent designmässigt, då den ser ut som en spel konsol och inte som en smörgåsgrill som originalet gjorde. En dålig sak med den är dock att Sony valde att slopa bakåt kompatibiliteten helt och hållet. Så jag fick snällt behålla min snart åtta år gamla Playstation 2 för att kunna spela mina gamla spel.

Det föregående året var inte bara ett bra sådant för Sony, utan även för Microsoft som stadigt men säkert fortsatte sitt försäljningståg med sin guldgosse Xbox360. Det hände inte vidare mycket med Microsofts konsol under 2009, förutom att de sänkte priset på de gamla vita konsolerna till ett rent ut sagt löjligt pris. Sedan sänkte de även priset på de svarta elit maskinerna i och med lanseringen utav PS3 slim. Priset för en Xbox 360 elit ligger nu på samma prisnivå som en Nintendo Wii, vilket enligt mig gör saken ganska simpelt för de som ännu velar om vilken maskin de ska köpa. För varför slösa bort 3000 kronor på en Wii när man kan få en Xbox360 med två spel för samma pris? Förutom prissänkningen har 2009 varit ett ganska långsamt år för Xbox360 med få men bra exklusiva titlar som Halo 3 ODST, GTA 4 Ballad of gay Tony, Shadow complex och Lips number one hits.

Nintendo har där emot stått still under merparten av 2009 med undantaget av en hygglig presentation utav Nintendos framtida spelutbud på fjolårets E3 mässa i Los Angeles. Annars har Nintendo kört på med säkra kort, ingenting nytt förutom tillbehöret Wii motion plus som gör att ens Wii mote kan läsa av mer precisa rörelser än innan. Någonting som borde ha varit implementerat i spelkontrollen ifrån början. Trots få stortitlar till maskinen som New super Mario bros, Madworld, Dead space extraction och The conduit så ligger Nintendo fortfarande nummer ett på konsol försäljningen. Detta på grund utav Nintendos filosofi om spel för hela familjen och för alla tycken; som Wii fit plus och Wii sports resort. Dessa spel tilltalar en publik som tidigare var totalt ointresserade utav tv-spel, den så kallade "casual playern" eller de spelare som enbart spelar i korta perioder som inte intresserar sig för att klara av någonting markant svårt. Nintendo lanserade även under 2009 sin nya version av Nintendo DS med inbyggd kamera och online funktioner som de gamla DS maskinerna inte hade. En svart Nintendo Wii fann även sin väg fram till butikshyllorna, vilket bidrog till en ökad försäljning utav maskinen i slutet av året.

Så det var en snabb liten genomgång av vad år 2009 var på konsol fronten, men som man brukar säga så behöver en maskin många bra titlar ifrån tredjepartstillverkare eller från företag som inte tillverkar maskinerna i fråga. Detta har varit deras år med titlar som det underbara Batman Arkham asylum, det kritikerrosade Uncharted 2, storsäljaren Modern warfare 2, Red faction guerilla, Chronicles of Riddick, Tekken 6, Street fighter 4, Dragon age origins, Assassins creed 2, Left for dead 2 plus många till. Ja det har varit svårt att välja sina spel under året som gått och jag kunde bara välja en bråkdel utav alla spelen på grund av en begränsad ekonomi. Men de spel jag valde har å andra sidan varit väldigt bra, så jag är nöjd med mina spelval under 2009. Men mer om det ska jag berätta när jag lägger upp min topp fem lista över spelen som vann 2009 för mig.

New super Mario bros Wii (Nintendo Wii)

Vad är det första man tänker på när man hör namnet Super Mario? Det första som jag tänker på är väl spelglädje, uttänkta plattformsbanor och väl utförd spelkontroll. Super Mario spelen har funnits sedan mitten utav 80-talet då en relativt ny Nintendo arbetare vid namn Shigeru Miyamoto skapade en tv-spel karaktär som skulle komma att betyda allt för företaget han jobbade för. Mario var inte den vanliga super hjälte typen med stora hårda muskler och ett väl vårdat yttre. Nej Mario var tvärt emot allt det där; han var fet, kort, hade mustasch och såg inte särskilt vårdad ut. Han var för övrigt ingen storhöjdare inom arbetslivet heller då hans arbetsuppgifter bestod av att rensa rör och skruva isär gamla packningar.

Miyamoto skapade Mario utifrån praktiska skäl, det skulle vara lätt för den dåvarande hårdvaran Nes (Nintendo entertainment system eller Nintendo 8-bit) att återskapa karaktären på tvn. Mario fick en mustasch för att programmerarna på Nintendo skulle slippa animera hans mun, och en röd keps för att dölja hans hår. Vidare fick Mario röda hängselbyxor och blå tröja (i första spelet var den grön), allt detta för att det skulle vara lättare att se hans armar emot kroppen. Ja Mario var verkligen ingen direkt snygg karaktär.

Men vad bryr man sig om yta när resten av karaktären och spelet är så väl utförda på djupet? Allt Mario gjorde i spelet, om så han sprang, hoppade eller simmade fungerade felfritt tack vare ett mycket simpelt men komplett kontrollschema. Shigeru har alltid satt spelkontroll och känsla före grafik och ljud, vilket märks väldigt snabbt så fort man spelar ett spel gjort av honom. Men Mario spelen har alltid levt på bra design då allt i Marios värld är uppbyggt kring fantasi och lekfullhet. Fienderna som hindrar Mario från att ta sig fram till den onda Bowsers slott hör fortfarande till några utav spelhistoriens bästa fiender. De små svampliknande Goombas och de sköldpaddsliknande varelserna Koopas är två utav spelvärldens mest välkända karaktärer.

Förutom en perfekt spelkontroll, ett fantasifullt karaktärsgalleri och undersköna världar så är en utav Marios starkaste kvaliteter musiken. Inledningsmusiken till originalet Super Mario bros är känt utav miljontals människor, vare sig de är spelintresserade eller ej. Mario har för övrigt blivit en del utav popkulturen och är i nuläget lika välkänd som Disneys Musse Pigg och hans spel genererar mångmiljon belopp varje år. Mario har förutom plattformsspel medverkat i oändliga mängder sportspel, pusselspel, partyspel, dansspel och racingspel. Han har till och med medverkat i spel med utbildningssyfte, dock är dessa inte vidare bra, då många tillverkats utan Nintendos tillstånd.

Ja det var lite kort om Mario och vad han har gjort sedan födelsen i mitten av 80-talet. Egentligen skapades Mario redan 1980 men jag räknar inte riktigt med den eran då han inte hade namnet "Super Mario". Jag kan komma tillbaka till det här vid ett senare tillfälle. Nu när inledningen och historiken är avklarad kan jag gå över till att prata om det jag egentligen skulle prata om. Spelet jag ska koncentrera mig på heter New super Mario bros Wii, och har väldigt mycket gemensamt med de föregående Mario titlarna. Så jag kände det nödvändigt att ta upp lite om de äldre spelen för att förklara det här spelet bättre.

New super Mario bros Wii eller NSMBW följer traditionen som de äldre spelen redan satt, prinsessan Peach blir i början utav spelet kidnappad utav Bowser och hans onda kumpaner och det är upp till Mario och vänner att rädda henne. Ja okej då, i NSMBW är det egentligen Bowsers elaka ungar ledda utav Bowser JR som för bort prinsessan. Men det är bara en liten detalj, så det är än en gång upp till Mario att rädda dagen. Från första sekund man ser spelet i rörelse förstår man vad det kommer att handla om. Gammaldags plattformsaction i två dimensioner, Mario känns som han alltid gjort, han kan springa, hoppa, ducka och simma. Vad vore ett Mario spel utan någonting nytt och fräscht? Inte vidare mycket, i NSMBW har Nintendo valt att implementera Nintendo Wii kontrollens speciella egenskaper.

Man kan med ett lätt ryck med kontrollen få Mario att snurra runt i luften, får honom att sväva upp i det blå med hjälp utav propeller hatten. Vidare får man vända och vrida kontrollen för att styra vissa plattformar som Mario hoppar på, vilket inte alla gånger är en helt lätt grej att göra. Det här nya kontrollsystemet är inte alla gånger en bra sak enligt mig då jag av misstag har råkat snurra Mario vid fel tillfälle och fallit till min död. Att behöva vrida på kontrollen och styra Mario traditionellt på samma gång är inte heller det bästa valet alla gånger. Som jag skrev i inledningen har Miyamoto alltid prioriterat kontrollen före allt, men i NSMBW känns den lite halvhjärtad. När man styr Mario på det traditionella viset är allt bra, då allt känns som det ska, det är så fort man måste röra kontrollen som saker och ting börjar strula. Sen blir det ju inte bättre att man måste använda det nya kontrollsystemet på vissa banor.

Men för övrigt känns NSMBW bekant, då alla gamla vänner och fiender återvänder för att göra livet surt för vår tjocke hjälte. Han får fortfarande tampas med Goombas och Koopas, men fiendeutbudet är mångdubblat i NSMBW, med fiender tagna ifrån alla delar utav Mario spelen. Här finns Chomp chomps, Lakitu, Bullet bills, Mecha koopas, Boos osv, ja fiender finns det gott om. En sak som gjorde mig väldigt exalterad över det här spelet ifrån början var att Bowsers barn fick en väl förtjänt comeback. Bowsers sju små rackarungar var senast med i ett Mario spel på Super Nintendo tiden, och det är snart femton år sedan. Så det var en välkommen överraskning. Mario måste förutom att kämpa sig igenom en uppsjö med fiender ta sig igenom åtta världar fyllda med fällor, borgar och spökhus.

Än så länge känns allt bekant, eller hur? Mario glädjen är tillbaka i full form och det är en fröjd att springa igenom den första banan utan att bli träffade utav någonting. Det känns som att vara barn på nytt, men den känslan håller inte i sig länge. För den här gången är det inte så lätt att ta sig från punkt A till punkt B. Utan att överdriva är det här det absolut svåraste Mario spelet någonsin, det är inte bara lite svårt heller, utan mycket svårt! Till och med för en gammal plattformräv som jag är detta en utmaning utöver det vanliga. Det beror inte enbart på grund utav det nya kontrollschemat utan mycket på grund av ondskefulla och väl genomtänkta banor. Allt är väl planerat ifrån minsta Goomba till det största röret, ingenting är lämnat åt slumpen här inte!

Det här är för visso ingenting dåligt, snarare tvärtom då jag många gånger har beklagat mig över hur lätta Mario spelen är. Jag tror jag fick min önskan i uppfyllelse med det här spelet, jag har än så länge bara kommit till den sjätte världen men jag har redan varit tvungen att göra mig av med tolv continues. En annan nyhet med det här spelet är funktionen "super guide" som blir synlig efter att man dött åtta gånger på en och samma bana. Den fungerar som följande; att en datorstyrd Luigi spelar banan åt en, och visar hur man bäst tar sig igenom den med livet i behåll. Det är här det motsägelsefulla med NSMBW börjar, då spelet är det svåraste Mario spelet hittills men den innehåller också en funktion som tillåter en datorstyrd karaktär göra jobbet åt en. En annan sak som talar emot svårighetsgraden är att alla dörrar är markerade för att visa hur man ska trycka, samma sak gäller när man ska påbörja någon av NSMBW's minispel då man måste se instruktionerna före man får spela.

Jag menar, om spelet nu är så svårt som det är, lär ju alla som kan klara sig igenom det förstå hur man trycker i ett minispel utan att behöva läsa instruktionerna varje gång. Det känns en aning konstigt att Nintendo har blandat så här hejdlöst mellan nybörjarspel och spel för erfarna. Jag vet inte riktigt vem det här spelet är lämpat för egentligen, för på ett sätt känns det för svårt för de allra minsta, samtidigt känns det nästan för gulligt för de äldre. Men Mario har ju alltid handlat om balans, då det passar för människor i alla åldrar.

NSMBW är inget undantag då det kommer till balans, det är programmerat för den stora massan, med Super guide funktionen som hjälp för de mindre erfarna spelarna. Dock känns det lite förvirrande i vissa lägen. Det är ett spel för hela familjen, om man har bra tålamod vill säga utan att bli irriterad över diverse dödsfall. En annan nyhet för serien är att NSMBW tillåter upp till fyra människor att spela samtidigt på skärmen. Multiplayer är visserligen ingenting nytt för serie då det äldsta spelet hade två spelarmöjligheter. Men att man kan spela samtidigt är nytt för serien, man kan välja att spela med varandra eller emot varandra, tyvärr kan jag inte berätta hur jag känner för det här spelsättet då jag enbart har en Wiimote. Men jag kanske får möjlighet att berätta om det vid ett annat tillfälle.

Så vad tycker jag egentligen om NSMBW? Jag tycker det är roligt! Det är liksom Mario i 2D igen, allt känns bekant med vissa undantag. Svårighetsgraden är rejält uppskruvad vilket enligt mig är en bra sak, kan dock avskräcka en del människor kan jag tänka mig. Spelet påminner på vissa ställen lite väl mycket om Super Mario bros 3, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är det mest omtyckta Mario spelet. Men jag tycker att Nintendo kunde ha gått ifrån fotmulan lite mer, med mer nya funktioner och fler power ups. De nya power ups:en är ganska roliga, om än lite väl lika varandra, då isblomman och pingvindräkten praktiskt taget är samma sak förutom att man simmar snabbare med pingvindräkten. Propeller hatten är en kul nyhet som gör Mario till en helikopter som skjuts upp i luften och svävar sakta över himlen. Mycket användbar i vissa kniviga situationer!

Men tre nya power ups känns lite futtigt, lika väl Nintendos val att inte använda sig av online spel i multiplayer delen. På vissa nivåer känns NSMBW rätt billigt, det känns som Nintendo bara slängt ihop lite godbitar ifrån gamla delar i serien och hoppats på det bästa. En annan sak som känns aningen billigt är valet av valbara karaktärer; Mario, Luigi och två toads (?) varför inte slänga in Yoshi eller varför kunde inte Peach eller Daisy varit spelbara? Ja Nintendo har gjort en del konstiga val, men allt som allt är det ett riktigt roligt spel, fyllt med några utav Mario seriens absolut bäst designade banor.

Mitt betyg blir 4 av 5, och det beror på att det är lätt att ta till sig men svårt att bemästra och klara. Det negativa som drar ned betyget är att Nintendo talar emot sig själva med hjälpfunktioner och annat som inte stämmer överens med svårighetsgraden. En annan sak som gör att spelet inte når riktigt hela vägen fram är att Nintendo varit lata i vissa lägen med multiplayer delen och användandet av sina karaktärer. Det känns en aning billigt att återanvända samma karaktär två gånger fast med olika färger. Men jag rekommenderar ändå det här spelet till alla som gillar Mario spel och plattformsspel överlag. Samt till alla er som gillar en utmaning!